Ghostwriting
Ett unikt musikprojekt där popsångaren och göteborgsmusikern Jens Lekman skrivit låtar av andra personers berättelser.
Under GIBCA 2015 har Jens Lekman träffat fem personer han aldrig tidigare mött, lyssnat på en berättelse från deras liv och skrivit en låt av den. Syftet har varit att agera som megafon åt de vars berättelse annars kanske inte får höras, men också som spegel genom att ge personerna en glimt av sig själva.
Berättelserna skickades in efter att Jens Lekman och GIBCA gått ut med en efterlysning, där vi sökte berättelser inom ämnena kärlek, rädslor och hemligheter. Av de många berättelser som skickades in valdes fem ut och personerna som skrivit dem träffade Jens för en intervju. Låtarna skrevs och spelades in tillsammans med två andra musiker och framfördes även under en konsert på Röda Sten Konsthall den 7 november 2015.
Projektet fortsätter nu på Contemporary Arts Center i Cincinnati, USA.
Stort tack till alla som delat med sig av sina berättelser och till Jens för det fina projektet och samarbetet!
Träskepp
Berättelse inskickad av Catariina Salo / Musik och text av Jens Lekman / Sång och gitarr av Jens Lekman / Piano av Jonas Abrahamsson
Så länge jag kan komma ihåg
har jag alltid varit rädd för gamla träskepp
speciellt när dom står på land
uppdragna ur hav och hamn
Jag märkte det speciellt tydligt
när jag besökte Wasamuseet
när jag såg det gamla regalskeppet
började mitt hjärta rusa
jag börja hyperventilera
och tårarna började strömma
nerför mina kinder
Jag har gått runt och funderat
på vad det här kan betyda
Hade jag trott på tidigare liv
hade det varit lättare att acceptera
Jag bad en kollega
be en psykolog att analysera
min rädsla - han sa det var en glasklar syftning till
rädsla för en auktoritet
någonstans i barndomen
Boom! jag var ju faktist rädd för min far när jag var liten
Så jäkla textbook Freud
men så märkligt och knäppt
att det tar sig uttryck i en rädsla för träskepp
Min pappa är död
Berättelse inskickad av Andrea Jernberg / Musik och text av Jens Lekman / Sång och gitarr av Lea-Marie Sittler / Sång och synth av Jens Lekman / Mandolin av Jonas Abrahamsson
Min pappa är död
Sen jag var 15 år
Ibland är det det enda
som dyker upp i mitt huvud
när jag tänker på min pappa
- att han är död
Det har lagts en svart filt
en svart filt av sorg
En nästan ogenomtränglig filt av sorg
över min bröstkorg
Och det enda som kan ta sig igenom
är ett minne där jag ser honom
Jag är 14
kommer nerför trappan
I vardagsrummet
står min pappa
Lyssnar på T-Rex
skurar golvet
och han dansar
jag kan knappt titta åt det hållet
För han dansar så löjligt
stela höfter
en riktig mardröm
för en tonårsdotter
Slitna birkenstocks
I Love To Boogie
Dansen som jag ser mig
själv idag i
Jag minns inte hans röst
men jag minns doften
av citron
och höstäpplen
Min pappa är död
Sen jag var 15 år
Det måste ha varit kärlek
Berättelse inskickad av anonym / Musik och text av Lea-Marie Sittler & Jens Lekman / Sång och samplingar av Jens Lekman / Samplingar ur Vivian Weathers - Just A Game and Helen Reddy - You And Me Against The World
Det kanske var Roxette
‘It mustve been love’
Det kan ha varit en annan låt
men jag är gammal nog att förstå
att jag måste stänga av så fort det går
för annars kan pappa bli ledsen och så
Om jag anstränger mig så mycket jag kan
kan jag kanske förhindra
den här skilsmässan
Det måste var't kärlek
men det är över nu
Men vems föräldrar är inte skilda,
vem har inte gått igenom den där skiten?
Vem har inte gått till skolan med niohundra kilo
betong i ryggsäcken?
Man vill ju inte va den som står där och envist
propagerar för kärnfamiljen
Tänker jag och citerar lite valda fraser ur
Khalil Gibrans “Profeten”
Det kanske va kärlek
men det är över nu
Men det tog mig ändå hårt just då när pappa stod där vid altaret med nån som inte var mamma
När prästen sa ”allt ni gjort i livet har bara varit en väg fram till varandra”
Idiot. så vi och mamma var bara en väg och den här nya kärleken var målet?
Drack en flaska champagne och blev stenpackad innan jag höll det där spontantalet.
Sa hoppas du inte skiljer dig som sist
För det vore ju ändå bara för trist
Det måste var't kärlek
men det är över nu
Trollkarlen
Berättelse inskickad av Daniel Atala Labbé / Musik och text av Jens Lekman / Gitarr och sång av Jens Lekman / Piano av Jonas Abrahamsson
Dagen kom när jag äntligen kom ut till mina föräldrar
efter att ha grubblat över det tusen sömnlösa kvällar
jag tänkte att det blir nog okej
Men det blev det inte, istället sa de att de skulle bota mig.
Jag hade hoppat av studierna på juristprogrammet
Pallade inte trycket, satte mig framför TV spelet
Spelade Dragon Age 2, där fick jag va vem jag ville
Man kunde inleda en romans med en kille
Utan att va nåt freak
Bara döda lite drakar, lämna ett snyggt spår av lik
Farfar hade sagt stolt att i släkten
finns inte den homosexuella genen
Klart det är svårt att bryta traditionen
Det satt för djupt, för långt in i märgen
De skulle skicka mig till Washington
det fanns ett läger där de kunde få en att vända om
Och tårarna bara rann
Tänkte att antingen tar jag livet av mig
eller rymmer till Köpenhamn
I Dragon Age hade jag träffat på en trollkarl
från ett land där homosexualitet var straffbart
Hans föräldrar försökte bota honom med magi
Jag vet inte var infallet kom från
men jag visade mina föräldrar den här questen jag var i
Och plötsligt gick det upp för dom
Kanske såg de oss utifrån
Kanske såg de hur absurt allt var
Jag hade bara bett om att få va den jag var
Vi grät och kramades hårt
Där och då blev det en ny start
Jag tänker på vad trollkarlen i Dragon Age sa
“Always fight for what’s in your heart”
Tekniskt avregistrerad
Berättelse inskickad av anonym / Musik och text av Jens Lekman / Sång, trummaskin & synth av Jens Lekman
För första gången på tusen år
loggade jag in på Helgon
Där på mitt livs gamla bakgård
hade någon
lämnat ett meddelande
några ord
om nåt band jag tyckte om
Vi snackade konstant i månader
Jag frågade till sist om jag kunde komma upp till Stockholm,
har ju ändå bonuspoäng på SJ kortet
Inte för att det var det som hade avgjort’et
På tåget upp kom ett sms
om att det hade blivit komplikationer
Fick spendera natten på McDonalds
bland en massa fulla idioter
Det var första april,
mest en tillfällighet
Men kunde ändå inte låta bli att
tänka lite på det.
Förlåt förlåt jag är hemskt ledsen
det hände en grej på jobbet
En klient tog en överdos
men jag kan ta tåget
ner till dig istället
jag sa: gör så
Stod på perrongen hela kvällen
och såg tågen komma och gå
250 mail
50 timmar på telefon
Är jag knäpp i huvudet?
Hon kan väl inte bara ha hittat på?
Jag vet att hon kommer från Glommersträsk,
jag vet namnet på hennes favvoläsk
Men varje gång - nya ursäkter
Transportmedel med diverse defekter
Jobb och hälsa, jag tröttnade i slutet
men historien gnagde i bakhuvudet
Hon hade sagt om en vän till mig:
Han är en hemsk person
Men säg inte det till någon
han kanske vill börja om
Funderade ett tag,
han som är så snäll
Men tänkte att det kan väl bo ett
as i vem som helst
till slut ringde jag upp han
jag hade maskerat frågan
Sa vet du nån mytoman
som kommer från norra Norrland?
han bara skrattade
sa vi dejta varann
under flera år tills jag
blev uppmärksam
och konfronterade hennes lögner
då packade hon ihop och bara försvann
Helt plötsligt hade man blivit
en sjusärdeles detektiv
Sökte frenetiskt igenom
alla arkiv
Kollade Facebook, Ratsit, Lexbase
googlade adressen, googlade hennes fejs
Jag hade ringt min kompis, bönat o tiggt
Till slut bröt han sin tystnadsplikt
Han sa hon är “Tekniskt avregistrerad”
Det betyder att hon du söker
inte längre existerar
Hon hade lurat massa folk på pengar
Flera hundratusen i runda slängar
Sålt förfalskade konsertbiljetter
hyrt ut icke existerande lägenheter
Men hon lurade aldrig mig på pengar
Det verkade inte vara det det handlade om
Vet inte riktigt vad hon ville,
kanske var jag nån hon faktist tyckte om
Efter att ha lyckats luska ut typ vem hon var
hade jag bestämt mig för att gå vidare
Men en kväll på en klubb
kände jag igen hennes ansikte
Vi stod där i det där ögonblicket
Jag tittade på henne och hon förstod att jag visste.
Men jag sa ingenting, gjorde mig inte besvär
Bestämde mig för att begrava historien där